tisdag 25 maj 2010

Precis hemkommen efter inskrivning på BB. Det var verkligen inte länge sedan sist. Jag är lite tidig och ger dottern lite fruktpure medan jag väntar. Ser då nyfödda småttingar som stolta föräldrar går förbi med.
HJÄLP! Gud vad små de är, shit, ska jag klara detta en gång till. Man har ju vant sig vid ett 10 månader och 25 dagar gammal 11 kilos barn nu. Samtidigt som det innfinner sig en mysighets känsla! Det är bra förvirrande detta.

Så först ska jag träffa barnmorskan. Vägning, klämma och känna på magen, bas-prov med blod, lite kontrollfrågor och så får jag ställa lite frågor. Ganska enkelt.

Sedan är det bara och vänta på operationsläkaren och vänta och vänta........

Hmmm....min operationsläkare ser ju gravid ut :s, så första frågan blir;
Och när är det dags för dig?

Klämma och känna på magen en gång till, ja, lite sväng utrymme finns det inte helt fixerad ännu. Prata lite om operationen. Jag fick berätta lite om mina förväntningar denna gång, jag vill bli sydd inte häftad, jag vill ha samvård den här gången det fick jag inte sist . Hon var trevlig op-läkaren, men den jag pratade med sist var mer förtroende ingivande än den här gången.

Samvård är när mamma, pappa och det nya barnet får vara tillsammans med bedövning går ur kroppen. Sist fick jag ligga på uppvaket själv , puckona (sköterskerna) som befanns sig där kom inte ens med en skvallerblaska som man kund roa sig mig. Lackade ur till slut så jag tror att de körde upp mig på avdelningen lite tidigare än de brukar.

Sedan ner till en våning för att träffa narkosläkaren. Till min förvåning så var den här killen med på förra kejsarsnittet, han gick då brevid dåvarande narkosläkaren. Genomgång av min hälsa. Än sålänge hur frisk som helst, förrutom då min ansiktsförlamning som jag fick under första graviditeten pga bälsros i örat.
Måste nog säga att jag tycker att det är skönt att i varje fall känna igen en, det inger faktiskt en viss trygghet.

2 timmar tog det hela och jag är nu helt slut. Dottern också hon somnade i vagnen på väg hem.

Nu är det verkligen inte långt kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar